Lasse Berg, den f.d. stridspiloten från Båstad, har tidigare gett ut två böcker med Kalahari i titeln. Nyligen kom den tredje boken i serien ut. Den heter Ut ur Kalahari: Drömmen om det goda livet.
Med sin senaste bok avslutar Berg sin trilogi om mänsklighetens historia. Den första, Gryning över Kalahari: Hur människan blev människa, berättade om människans utveckling från jägare och samlare till jordbrukare. Den boken spände över sex miljoner år. Nummer två i serien, Skymningssång i Kalahari: Hur människan bytte tillvaro, berättar om de följande tio tusen åren, från de första jordbrukssamhällena fram till andra världskriget. Den tredje och avslutande delen berättar om de senaste 70 åren.
Det är en tidsperiod som Berg, född 1943, känner till väl, eftersom det råkar vara hans egen livstid. Berg hävdar dock att mänskligheten under denna period har upplevt lika stora förändringar som under de som beskrivs i hans två tidigare böcker. Man kan tycka att Berg gör det lite väl lätt för sig, med tanke på att han inte upplevt de andra perioderna, men han tycks ha på fötterna, åtminstone till en början.
I boken reser Berg tillbaka till platser som han tidigare har besökt: Indien, Bangladesh, Rwanda. Och han finner att mycket har förändrats till det bättre. Ett av de mest slående exemplen är när han jämför den indiska 13-åringen Seemas händer med hur hennes mammas såg ut när hon var i samma ålder. Berg träffade nämligen mamman, Satto, 1976, när hon levde i en av de allra fattigaste byarna i det då fortfarande fattiga Indien.
Men vad säger då Satto själv? Hon känner inte igen sig själv, och inte heller byn, från de bilder som Berg tog på 70-talet. Tvärtom minns hon sin barndom som lycklig. Nu, däremot, tycker hon, är livet besvärligt, och hennes egna barn vill bara ha nya prylar hela tiden, tycker hon.
Fred och nedstämdhet
Därmed kommer vi in på det andra av de två teman som Berg utforskar i denna bok. Det första är att det trots allt går framåt, till stor del tack vare rättigheter, bättre utbildning och inte minst fred. Men samtidigt som detta sker tycks inte människorna bli lyckligare.
Bergs tes är att detta beror på att mänskligheten för första gången i historien är enad. Vi är alla medvetna om vad som sker i andra delar av världen, tack vare tv och internet. Detta gör att vi lider med andra, som kan befinna sig långt ifrån oss, när de drabbas av krig eller naturkatastrofer. Men vi jämför oss också med människor långt borta, och vill ha det lika bra, materiellt sett, som de. Tidigare jämförde vi oss bara med de i den egna stammen, och senare med de andra i byn, men nu lever vi i den globala byn.